Varför man tackar nej till ett Nobelpris

Varför man tackar nej till ett Nobelpris


Nobelpriset i litteratur har delats ut av Svenska Akademien sedan 1901. Under alla dessa år har bara två mottagare valt att avböja den prestigefyllda utmärkelsen – av två helt olika anledningar.

Här tänkte vi reda ut varför man tackar nej till ett Nobelpris.

Boris Pasternak tilldelades Nobelpriset i litteratur 1958, främst för klassikern Doktor Zjivago, och tackade först ja till att komma till Stockholm och ta emot det. I ett telegram tillkännagav den ryske författaren att han var ”djupt tacksam, rörd, stolt, förvånad och generad” över att ha fått priset och allt verkade vara frid och fröjd. Bara fyra dagar­ senare mottog dock akademien ännu ett telegram där det framgick att Pasternak avsade sig ”detta oförtjänta pris”. Men varför denna u-sväng? Det visade sig att Kreml inte alls var lika förtjust i utnämningen av Boris Pasternak som Nobelprisvinnare i litteratur då man ansåg att priset endast  ”hyllade den västerländska kulturen”. Det framkom senare att de sovjetiska myndigheterna bland annat hade hotat Pasternak med utvisning om han mottog priset.

År 1964 var det dags för nästa pristagare att nobba Svenska Akademien. Filosofen och författaren Jean-Paul Sartre hade dock mer fåfänga motiv än Boris Pasternak. Enligt ryktet var den vänsterrevolutionäre fransmannen allt för rädd att äran och pengarna som ett nobelpris innebär skulle förändra honom och han valde därför självmant att tacka nej till priset. I sina memoarer Minnen, bara minnen hävdade dock akademiledamoten Lars Gyllensten att Sartre flera år senare hörde av sig och ville ha prispengarna. Men då var det för sent…

Sedan har vi ju personer som Bob Dylan, som visserligen accepterade priset, men som inte bemödade sig resan till Stockholm för att ta emot det. SHAME!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *